Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV. Källaren »Randiga Byttan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gå mot fienden och kämpa eller dö för honom och landet.
Men det begriper ni icke, eländiga borgarbrackor! Och
därför skolen I hålla era snuskiga trutar i styr; ty
annars! — vid min ryssblodade pamp spräcker jag icke
skallen på den förste, som vågar tala illa om kungen.
Den unge mannen på stolen såg sig omkring med lysande
ögon, medan ett bistert allvar låg öfver hans drag. Han
höll värjan framför sig och tycktes liksom uppmana de nyss
så knotande borgarne att säga någonting. Men dessa tego.
— Väl taladt, Buss! kom en röst från en annan officer,
som, stödd på en käpp, stod bredvid talaren.
— Väl taladt. Löjtnant Buss, vivat, instämde
studenterna.
Och i sin förtjusning, mera öfver de klangfulla orden
och den kläm, hvarmed talet framförts, drogo de honom
ned från stolen, höjde honom på sina armar och buro
honom sjungande några gånger genom salen. Borgarne, som
icke velat åse den eldige löjtnantens triumf, hade redan
lämnat rummet. Sedan han åter kommit ned på golfvet,
skyndade Buss blyg att undandraga sig studenternas
hyllning och slog sig tillsammans med vännen Hård —
officern som gick med en käpp — ned i ett hörn. Så
småningom lämnade äfven de flesta af studenterna källaren.
Det blef tämligen tyst där. En och annan borgare,
adelssnobb eller officer kom, drack ett glas och gick sin väg.
Men Buss och Hård sutto kvar vid sina ölmuggar,
samtalande om det närvarande tillståndet och om sina minnen
från kriget.
— Den som ändå snart kunde få komma ut igen,
menade Buss.
— Jaså, du vill än en gång ut i kriget. Jag tycker
du kunde fått nog däraf, svarade honom Hård.
— Ja, nog borde man väl ha fått det efter att ha
slagits i hundratals strider, sårats, lidit nederlag, tagits till
fånga, flytt, marscherat genom hela Europa tillsammans
med en hop stinkande, tjutande judar, kommit hem och
så åter slagits. Ja, nog borde man ha fått nog. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
