Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett hundratal officerare och knektar slöto sig till honom.
Af alla krafter ansträngde de sig för att kasta fienden
tillbaka. Kungen högg och stack vildt omkring sig. Förgäfves.
I allt större massor trängde fienden på. Hela den lilla
staden var fylld af dem. Genom de utslagna fönstren
störtade de in i kanslihuset, i kungshuset, öfverallt för att
plundra. Kistor och lådor brötos upp, allt som kunde ha
något värde greps af deras lystna händer. Inom en half
timme hade de tillfångatagit största delen af den svenska
skaran och fyllt den lilla stadens gator och hus så tätt att
de knappt kunde röra sig.
Luften genljöd af rop och skrik: Allah! Allah! Grip
de hedniska hundarne. Pistolskotten smällde, värjklingor
blänkte, och krutrök och damm hvirflade tunga öfver de
hopgyttrade massorna.
Då kungen märkte att hans lilla skara icke kunde reda
sig ute, i saknad af skydd, ropade han:
— Till kungshuset! Låt oss tränga fram dit och
försvara oss.
I spetsen för en trettio män sökte han bana sig väg
till kungshuset. På alla sidor omgåfvo honom turkarne.
Men af fruktan för hans långa pamp vågade de icke komma
honom närmare än på en värjlängds afstånd. De ville
helst taga honom lefvande och voro flere gånger nära att
gripa honom men måste vika undan för hans väldiga hugg.
Nu var han endast några få steg från kungshusets
trappa. Då störtade en turk fram från sidan för att gripa
honom. Han lyckades få ett säkert tag i hans stora
handskkrage och höll honom fast. Kungen ryckte häftigt till för
att slita sig lös, med den påföljd att han föll baklänges
till marken. Turkarne störtade fram, men Roos och Hjort
kastade sig öfver kungen för att skydda hans kropp, och
Kruse genomborrade den, som höll fast i hans arm. De
öfriga turkarne vräktes undan och kungen kom åter på
benen. Ett skott small. Kungen ryckte till och förde
handen till ansiktet. Ögonbrynen voro svedda, och näsan
och ena örat sårade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
