Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom
och sade till honom: Klentrogne, hvarför tviflade du?....
Varm och klar, mäktig och darrande af trosifver ljöd
den gamle prästens klangfulla stämma, där han stod i ett
hörn af kungssalen och höll predikan på
söndagsförmiddagen. Midt framför honom reste sig kungens gestalt,
smärt, rak, lugn i den enkla blå klädnaden. Och rundt
omkring på kort afstånd från honom syntes de svenske
officerarne och knektarne, skuldra vid skuldra, alla med
blottade hufvuden och allvar i de bistra dragen.
Genom de af jord- och sandsäckar till hälften
tillspärrade fönstren spelade solskenet in och öfvorgöt med sina
strålar den gamle prästens grånade hufvud och kungens
kala hjässa.
Allesamman lyssnade uppmärksamt till prästens ord
om lärjungarne, som voro ensamma i båten under natten
långt ute på det stormiga hafvet och räddes. Men de
behöfde ej frukta, ty Jesus kom till dem, gående på det
böljande vattnet, och vid hans åsyn stillade sig vädret och
vågorna lade sig.....
Då predikan var slut, ljöd ur sträfva strupar den
gamla krigspsalmen:
Förfäras ej, du lilla hop,
Fast fiendernas larm och rop
Frän alla sidor skalla!....
....De fröjdas åt din undergång;
Men deras fröjd ej blifver lång:
Ty låt ej modet falla!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
