Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är otroligt hvad en människa kan uthärda, förrän
hon dukar under. Ofta voro vi så hungriga, att det sved
i magen. Allt möjligt ätbart, till och med unga grankottar
åto vi för att tillfredsställa vår gnagande hunger. Icke
blefvo vi mycket mättade af det, men det fyllde ju alltid
magarne något.
En gång var det särskildt harmfullt och sorgligt att
midt i smällkalla vintern nödgas tillbringa natten i skogen...
— Jag tycker det alltid skulle vara svårt, afbröt Kruse.
Är det ett helt regemente eller en hel här, såsom många
gånger hände oss under fälttåget i Ukrajna, går det väl
någorlunda an. Man fryser och svälter gemensamt, och
gemensamhet i lidandet innebär alltid något tröstande. Men
att vara ensam eller endast två, tycker jag skulle vara
förfärligt.
— Det är så också, fortsatte Buss. Den gången jag
talar om hade vi träffat på ett ställe och redan fått löfte
om härberge.
— Men hvarför stannaden I då ej? frågade Kruse.
— Du skall få höra. Det var för öfrigt vårt eget fel.
...Det var en kall vinterkväll, och vi kommo svultna och
frusna tågande öfver heden utan att veta ett ställe, där vi
kunde luta vårt hufvud. Då sågo vi några ljus, som
härledde sig från en liten by. Vi styrde stegen till ett hus och
knackade på. En bonde öppnade genast, och vi blefvo
insläppta. Efter ett kort samtal fingo vi tillåtelse att stanna
öfver natten. Därinne såg det varmt och hemtrefligt ut.
En brasa flammade på spiseln, på ett tarfligt bord stod ett
rykande grötfat, och familjen var tydligen i begrepp att
intaga sin aftonmåltid. Vi blefvo hänvisade till en liten
kammare innanför köket, och dit stego vi in för att någorlunda
hjälpa upp vår illa medfarna klädsel, innan vi slogo oss
ned vid bordet. Glada prisade vi vår tur att ha träffat på
detta ställe och detta vänliga folk, innan natten inbröt. Men
i vår förtjusning glömde vi oss och talade svenska, som
vi alltid brukade då vi voro ensamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
