- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
389

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skaffat oss några rostiga värjor och nästan obrukbara pistoler,
som vi omsorgsfullt gömde till dess ögonblicket var inne.
Dessutom hade vi af stänger och järnbitar, som vi slipat
så godt vi kunnat, förfärdigat oss ett slags pikar och yxor,
hvilka väl kunde göra någon nytta. För öfrigt hade vi
påkar; men mest litade vi på häftigheten i öfverrumplingen
och att vi måste strida på lif och död, ty något återtåg
gafs icke.

— Det var en djärf plan. Nå, hur aflöpte den? frågade
Kruse.

— Den misslyckades.

— Ja, det vet jag ju. Men hur?

— Vänta skall du få höra... En eftermiddag, sedan
allt var färdigt — det var på förvåren, hvilken årstid vi
ansågo lämpligast för företaget — begärde vi att få rida
ut och vattna våra hästar i floden, som flöt ett stycke
utanför staden. Ja, bevars, bara I ären tillbaka, innan portarna
stängas, svarade vakthafvande officeren. Ja då, det skola
vi visst vara, menade vi. Glada begåfvo vi oss i väg. Vi
voro nästan mangrant samlade. Endast några stycken af
oss, som misströstade om planens utförande, samt ett par
soldater, som hade gift sig med ryska kvinnor, stannade
hemma.

Våra vapen hade vi gömt under kläderna, så att
vakterna på muren icke anade någonting, då de sägo oss
rida ut.

I raskt traf bar det i väg till floden. Vi visste att där
fanns ett vad och hoppades att lätt kunna komma öfver
den. Sedan ämnade vi under skydd af mörkret öfverrumpla
den andra staden med det ryska kompaniet. Allt trodde vi
skulle gå lyckligt och väl.

Men då vi kommo ned till floden, funno vi att denna
i följd af vårflödet betydligt svämmat öfver sina bräddar
och var både strid och bred. Omöjligt att kunna gå öfver
vid vadstället. Ett ögonblick stodo vi villrådiga och sågo
häpna på hvarandra. Hvad skulle vi göra? Återvända till
vår fångenskap och låtsas om ingenting. Några röstade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free