Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyst betraktande dem med sitt underliga leende, utan att
de märkt honom. Men då han fann sig upptäckt, knackade
han på rutan och nickade. Genast reste sig hela sällskapet,
höjde sina glas och utbragte ett dånande: Lefve kung Karl!
så att rutorna skallrade. Kungen log och nickade än en
gång. Så hälsade han med handen, och den ensamme
mannen aflägsnade sig lika tyst som han kommit.
Kungen hade varit ute på sin vanliga kvällspromenad.
Ensam, försjunken i drömmar, hade han strofvat omkring,
betraktande ömsom den turkiska stadens minareter, som
lyste i solnedgången, ömsom Dniesterns sorlande böljor.
Så kom tanken på honom att obemärkt iakttaga festen,
men när han märkte sig vara upptäckt, aflägsnade han sig.
Därpå fick han strax en annan idé. Han fann den
ypperlig och beslöt att genast sätta den i verket. Tillfället var
utmärkt; sällan skulle ett så godt tillfälle inträffa en gång till.
Han log för sig själf, medan han tog närmaste vägen
till kanslihuset.
— Jag menar att Grothusingen och Müllern ska’ bli
förvånade i morgon, mumlade han, i det han inträdde. I
ena rummet sutto några skrifvare och arbetade, medan
andra makligt värmde sig framför en flammande brasa.
Då de sågo att det var kungen som kom, sprungo de
förskräckta upp från sina stolar och ställde sig kappraka.
— Ni kan ta er ledigt. Jag skall stanna här en stund,
yttrade kungen, i det han vänligt hälsade dem.
Få minuter därefter voro alla skrifvarne utom dörren.
Nu begynte kungen gå omkring i rummen och snoka
i skåpen. I ett fann han Grothusens och Müllerns
nattrockar, i ett annat deras tofflor, krås, handskar och peruker.
— Nej, bort med tofflor och krås och sådant skräp!
De passa ej för en svensk, mumlade kungen, i det han
hopsamlade plaggen och kastade dem på elden. Lågorna
fladdrade till, och efter några minuter voro Grothusens och
Müllerns käraste dräkter endast aska.
En stund gick kungen så omkring och sökte efter
fransyska plagg, som han hatade. Och så snart han fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
