Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då kungen hörde Lagerkronas namn nämnas, rynkade
han pannan och hans blick blef mörk.
— Jaså, han är här för att bedja om nåd. Tror han
då att man så lätt glömmer en människas lögner, tänkte
han, i det han tillsade att släppa in general Lagerkrona.
Denne inträdde brydd, osäker, skamsen. Han visste
icke riktigt, hur han skulle taga kungen, denne man,
hvilkens gunst han en gång åtnjutit, och tillsammans med
hvilken han tillbragt så många förtroliga stunder. Kanske
saken icke var så farlig, som han i sin upphetsning tänkt sig.
Men då han såg kungens mörka min och mötte blicken
ur hans kalla ögon, bäfvade han, och han förstod att här
gällde det rama allvaret.
Kungen stod midt på golfvet och betraktade tyst den
inträdande.
Genast kastade sig Lagerkrona ned på knä och knäppte
hop händerna.
— Majestät! Förlåt mig! Jag visste knappast hvad
jag sade. Det var min omsorg om ers majestäts väl, som
förblindat mig, som kommit mig att misstänka förräderi öfver
allt. Men jag inser nu att jag bedragit mig. Det var...
En glimt af hån och förakt gled öfver kungens ansikte,
då han hörde sin forne gunstling fegt förneka, hvad han
för en dag sedan sagt, och icke våga stå för sina ord.
— Nog. Det tjänar ingenting till, general. Jag använder
sällan hårda ord. Men en gång därtill tvingad, tar jag dem
icke tillbaka. Jag anser bryggan mellan oss bruten och
hvarje återgång omöjlig. Ni har baktalat både
Grothusen, Poniatowski och Jussuf pascha; ni har medvetet farit
fram med osanning, och efter något sådant kan jag icke
längre behålla er i min tjänst.
— Nåd, ers majestät!... stammade Lagerkrona och
höjde de hopknäppta händerna.
— Tig, och laga er bort härifrån!
— Nåd!...
— Nej! Det är en gång sagdt och skall blifva därvid,
yttrade kungen med lugn stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
