- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
282

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bort med tofflor och krås!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Står det ingenting om, när högtsalig härtiginnan
skall begrafvas?

— Nej, ingenting. Det dröjer väl till dess kungen
kommit hem.

Han blef uppmärksam. Högtsalig härtiginnan? Hvem
kunde de väl mena därmed?

Förgäfves gjorde de andra officerarne tecken åt de
två att sluta. De märkte det icke utan fortforo med sitt
samtal.

Till slut vände sig kungen till dem och frågade dem,
hvem de menade med högtsalig härtiginnan och hvilken
som skulle begrafvas.

— Hans majestät! utropade båda och sågo förskräckta
på hvarandra, medan en mörk rodnad spred sig öfver
deras drag.

— Nå-å! Han I plötsligt blifvit stumma? Vågen I
icke säga mig, hvem den döda härtiginnan är?

— Ers majestät, förlåt!... stammade den ene af
officerarne.

— Ut med ordet! Jag befaller dig det! yttrade kungen
otålig.

Då återstod för officeren ingenting annat än att tala.

— Ers majestät! började han med osäker röst. Kanske
ers majestät icke blifvit underrättad om att hennes
kungliga höghet, härtiginnan af Holstein, Hedvig Sofia, aflidit i
Stockholm.

— Hvad, min syster! Det kan icke vara sant, utbrast
kungen bestört.

Och han vände sig frågande till de andra.
Af deras högtidliga tystnad förstod han att dödsfallet
verkligen ägt rum. Hans lugna ansiktsuttryck förändrades
hastigt, tårar trängde fram i hans ögon och dragen
förvredos af bitter sorg.

— Ack, min syster, min älskade syster! utbrast han
flere gånger efter hvarandra och vaggade på hufvudet. Så
lade han sig plötsligt ned på marken och drog kappan öfver
hufvudet för att i mörker och tystnad dölja utbrottet af sin sorg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free