Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Icke ens en underofficer blottställer man så!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det skulle kunna vara möjligt. Kanske han är
där. Jag tycker att han något ofta, så fort han har en
stund ledig, söker upp de där flickorna. Han visar sig
alldeles för intresserad af dem, mumlade han, medan han
styrde stegen åt den del af lägret, där Mazepa hade placerat
sina kvinnor.
Där fann han också Kruse. Bredvid en trossvagn låg
denne i gräset och pratade med den vackra tscherkessflickan
Mitja och Mazepas dotter Dunja. Han hade tydligen något
roligt att berätta, ty de båda flickorna skrattade, så att
tänderna lyste fram.
Buss kände afundsjukan stiga upp inom sig. Äfven
på honom hade tscherkessiskans mörka ögon gjort intryck
och han trodde, att äfven han funnit behag inför henne.
Tyst hälsade han och slog sig ned i gräset bredvid dem.
Som han blott kunde några få ryska ord, hade han litet
svårt att samtala med flickorna. Han nöjde sig därför med
att förläget betrakta dem.
— Hvad du ser dyster ut! Har du fått någon skrapa
eller hvad är det åt dig? frågade Kruse.
— Ingenting. Förresten vet jag icke, att jag ser dyster
ut alls. Det är endast någonting, som jag kommit att tänka
på, och om hvilket jag ville fråga dig.
— Nå, hvad är det då?
— Jo, vet du att staden snart skall belägras.
— Det tror jag väl knappast. Kungen tänker nog först
slå ryska hären på andra sidan floden. Sedan kan staden
icke göra något motstånd. Så fort strandbatterierna blifvit
färdiga, så att de kunna öfvergå vattnet, smäller det.
— Nej, hans majestät ämnar verkligen först söka taga
fästningen.
— Hur vet du det.
— Jag hörde det af öfverste Gyllenkrook.
— Det var betydligt! Har han tagit dig till sin
förtrogne? Jag gratulerar, yttrade Kruse försmädligt.
— Ah, tyst med dig! Du vet mycket väl att du icke
menar, hvad du säger... Men jag hörde det af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
