Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Hvem är du, svartögda flickebarn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick det; ibland hejdade sig de främre tropparne af ovisshet
om vägen. Men de efterföljande trängde på.
Villervalla och trängsel uppstod. En hvar som steg miste och
föll i vattnet var förlorad i mörkret. Och åt båda sidor
störtade många i djupet: vagnar, kreatur, människor om
hvarandra. Det var ett ropande, ett skrik, jämmer och
elände som var förfärligt. Många af artilleriets och Lif-
Regementets knektar, som stodo på den öfversvämmade slätten
och åsågo tåget, kunde knappast hålla sig stilla. Det var
icke af oro eller ängslan, men kvalfull känsla betog deras
bröst, då de sågo all denna förlust af människolif, för hvilkas
räddande de icke kunde röra ett finger.
Till sist måste den på slätten stående kungen gifva
order till tågets upphörande, och endast de som ännu
befunno sig på banken fingo komma öfver på det torra. Den
öfriga delen af hären tillbragte natten i vattnet,
halfsofvande i stående ställning.
Följande morgon fortsattes tåget. Artilleriet skulle
öfver.
Det var då som unge Buss uttryckte sin missbelåtenhet
för Kruse och blef snäst af denne. Nu stod han surmulen
och betraktade kanonernas öfverförande.
Det gick trögt. Banken hade af föregående dagens
tåg på flera ställen blifvit söndertrampad och ett par gånger
hände det att kanonerna med hästar och knektar gledo ned
i djupet och måste öfvergifvas. Omöjligt att taga upp dem.
Hela dagen fortgick artilleriets öfverförande. Först
fram på kvällen var det färdigt, och då fick Lif-Regementet
till sin stora glädje slutligen också tåga öfver.
— Sannerligen vore man nu icke förtjänt af en präktig
måltid, ett godt glas vin och en varm bädd, utbrast unge Buss,
då han våt, frusen och hungrig red vid Kruses sida.
— Idiot! Sådant där får du allt vänja dig af med att
tänka på. Det existerar icke längre för oss, brummade Kruse.
Mot natten fingo de dock ett någorlunda godt kvarter
i en gammal lada, där de på halfrutten halm kunde skaffa
sig ett någorlunda torrt hviloläger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
