- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
35

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. En vinternatt i Ukrajna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Glömda voro alla olyckor, alla lidanden, all hunger och
bedröfvelse. Mazepa, den ryktbare kosackhetmanen, hade
kommit till deras hjälp. Lagerkronas marsch till Starodub
hade misslyckats. Lewenhaupts undsättningståg hade
misslyckats och han själf hade kommit som en flykting, utan
förråder, utan kanoner i spetsen för tio tusen utsvultna män.
Men nu hade Mazepa kommit! Nu skulle ryssen få springa!
Hela Ryssland skulle stå i uppror! Moskwa skulle intagas;
tsaren fördrifvas. De svenske generalerna utnämnde sig
redan till guvernörer i de olika ryska provinserna, och många
af dem slogo vad att de skulle kasta boll med tsarens
kronjuveler.

Hvarken Kruse eller Buss visste annat än att de
underliga bataljoner de sett tillhörde Mazepas förtrupper. Och
de omtalade vidt och bredt i hären, att Mazepa hade
kommit i spetsen för en stark här. De beskrefvo hans soldaters
fantastiska dräkter och besynnerliga ordning, så att de svenske
krigarne blefvo både glade och nyfikne.

Men när sanningen kom! När de fingo veta, att Mazepas
hela här endast utgjordes af två tusen flyktingar med föga
förråder — då var det som om den mulna vinterhimlen
blifvit ännu mulnare, och från led till led flögo mörka tankar
om stundande olyckor. Hvart skulle det bära hän? Hvart
skall det bära hän så långt borta från hemmet i främmande
ödemarker?

Men på sin fäll i sjuksalen låg Hård och gladdes. Han
hade också fått kännedom om den goda nyheten. Och
han hviskade:

— Hvad bry mig mina stympade fötter! Hvad bry
mina plågor och hunger och törst och köld, blott kungen
och Sverige blifva räddade!

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free