Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Linné anser icke döden för någon olycka. Han
tror ju icke häller på något slut med döden. I
många av hans exempel på Nemesis, särskilt i
dem från hans samtid, får döden uppträda som
hämnare, men det är då fråga om en ond och
bråd död. Eljest förekommer bland hans Neme-
sisblad en mängd till största delen mycket svår-
lästa anteckningar under rubrikerna Obitus och
Mors, d. v. s. Döden, där, såsom i Friesupplagan
betonas, bortgången från detta jordeliv framhål-
les såsom en välgärning, vilken av den rättrådige
bör motses med lugn och glädje. Det mesta synes
här vara stympade citat från Linnés älsklingsför-
fattare Seneca. Det är midt bland dessa latinska
anteckningar som berättelsen på svenska före-
kommer om hur försynen lät många bland bor-
garna i Uppsala dö för att skona dem från 1766
års brand. (Se sid. 32!)
Hur människan placeras vid födelsen till detta
liv, då hennes själ får en jordisk kropp, skulle
enligt Linné ske enligt Nemesis lagar. »Olyck-
liga födas av elaka föräldrar», säger han. Direkta
själsliga arv mellan föräldrar och barn skulle
alltså vara uteslutna, men överensstämmelse kan
Ju finnas icke blott kroppsligen utan även andli-
gen, eftersom barnen få de föräldrar de förtjänat
och — tvärtom — föräldrarna de barn som passa
dem enligt Guds outransakliga rättvisa. Ungefär
på detta sätt tycks Linné betrakta de bibliska
orden om fädernas missgärningar, som drabba
barn och barnbarn ete. Då han skriver berättel-
sen om pastor Collin (se sid. 101!), gör han denna
reflektion: »Om Gud har teckmat våra öden, förr
än de blivit gjorda, på händerna, böra vi hava
commiseration med de olyckliga, eftersom deras
öde varit sådant.» Vi ha dock alltjämt fri vilja
åtminstone inom vissa gränser (se sid. 40!) och
10 — Linnés Nemesis Divina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
