Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
däraf att jag blott föreställer mig triangeln. Kant skiljer
på analytiska omdömen och syntetiska. I de analytiska
utsäger jag något om subjektet, som ligger i dess begrepp,
i de syntetiska lägger jag i predikatet något nytt till. Alla
existentialsatser äro syntetiska. Ur en saks blotta begrepp
följer icke existens, lika litet som jag har en femma,
därför att jag tänker mig den.
Det kosmologiska beviset är ett felslut, eftersom jag
icke kan sluta från en verkan, som existerar i erfarenheten,
till en orsak, som däri icke existerar. Skulle någon
invända, att vi utan att antaga Gud som orsak till världen
iinge en oändlig rad af ömsesidigt betingade varelser, så
svarar Kant, att ingenting borgar för att icke en sådan rad
skulle kunna existera. Vårt förnuft kan fatta det ena lika
mycket eller lika litet som det andra.
Åt det fysikoteleologiska beviset slutligen ger Kant
ett visst företräde, ty, säger han, det gör oss öfvertygade
om Guds tillvaro. Det tar en upplyftande naturbetraktelse
som utgångspunkt, och är dess beviskraft logiskt sedt lika
svag som de öfriga bevisens, eftersom det äfven här är
fråga om bevisandet af ett nödvändigt ur ett tillfälligt, så
har det dock en stor betydelse för vårt hjärta, vår känsla.
Öfverallt har man emellertid bevisat mera än
förutsättningarna medgifvit. Ofver rummets och tidens gränser
kunna vi icke komma med vår kunskap. »Erfarenheten
är en ö, omgifven af ett brusande haf, hvilket den
teoretiska anden ej kan öfverfara.»
Men, fortsätter Kant, kan nu icke Guds existens
bevisas, så kan den lika litet vederläggas. Kritiken har haft
den nyttan med sig att den förberedt samt om också
negativt lagt grunden till den enda möjliga gudsidén af positiv
art. Kritiken har varit ett tveeggadt svärd, som vederlagt
lika mycket ateismen som dess motsats. Är kunskap om
det öfversinliga omöjlig, så blir därför icke vissheten, om
detsamma orimlig enligt praktiska grunder. Vi ha alla
möjliga praktiska skäl att tro på Guds existens, och vi ha
naturligtvis också det teoretiska skälet, att vi få mera enhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
