Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommer så Kant till de nyssnämda idéerna och ger
sitt svar på ytterligare två frågor: »är metafysik som
vetenskap möjlig?» och »hur är behofvet af metafysik möjligt
som ett faktum?» Det är honom här icke medgifvet att
använda samma bevisföring som inom erfarenhetens
område; själen, världen som ett helt och Gud kunna icke
falla inom åskådningsformernas eller kategoriernas räckvidd.
Svaret på frågan om metafysikens omöjlighet som
vetenskap är också härmed redan gifvet. Kant måste besvara
frågan nekande. Här en kort antydning om hans
bevisföring med särskild hänsyn till gudsidén.
Människan födes, lefver en liten tid och dör. Det
är vår »betingade» tillvaro. Men dessutom står för oss
som ett eftersträfvansvärdt mål en obetingad tillvaro. Detta
mål kunna vi med vår tanke aldrig nå annat än som
en idé.
Den obetingade tillvaron är för vår tanke gifven på
trefaldigt sätt: som inre varseblifning, tillvaron i oss,
själen, som yttre varseblifning, tillvaron utom oss, världen,
naturen, och slutligen som tillvaro öfver hufvud, det absolut
obetingade och absolut fullkomliga väsendet, Gud.
Den »psykologiska» idén om själen innebär försöket
att återföra mångfalden af vårt inre sinnes yttringar till ett
enhetligt, substantiellt väsen, en odödlig själ, som dessa
yttringars grund och upphof. Idén hvilar på ett felslut,
en paralogism, i det att den skjuter fram ett rent,
transcendent subjekt, den enhetliga substantiella själen, som
grundval för tankens logiska subjekt, för detta, som måste
förutsättas som villkoret för allt vetande öfver hufvud och
hvilket Kant, som nämts, kallade medvetandets
transcen-dentalaenhet. Det kunde ju, demonstrerar Kant till exempel,
gifvas mera än en substans som bärare af medvetandets
enhet.
Den »kosmologiska» idén — om världen som ett helt
— invecklar nödvändigt vårt tänkande i motsägelser,
anti-nomier, med en sats, en tes, och en motsats, en antites, där
ingen logisk syntes är möjlig. Kant får fram fyra sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
