Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cien, som gått till eftervärlden i betydelsen af en antikens
kråkvinkel, men hvilken i senare hälften af sjätte
århundet före Kr. var en ganska blomstrande stad. I alla
händelser fick atomläran sin fullkomligaste gestaltning af en
abderit, nämligen af antikens störste naturforskare, Demokritos,
som otvifvelaktigt var född i Abdera. Det är från
Demokritos’ skrifter, hvars egen filosofi behandlas längre
fram, som vi hämta våra upplysningar om Leukippos’
atomistik.
Leukippos uppfattar varat som en oändlig mängd
atomer, rörande sig i ett tomt rum. Han utgick som
nämnts från den eleatiska läran och betonar, äfven han,
omöjligheten af hvarje uppkomst och förintelse, af hvarje
kvalitativ förändring, men han gör en viktig afvikelse, i
det han antager det tomma rummets — det eleatiska
icke-varat — tillvaro, detta för att kunna förklara
rörelsen och mångfalden i världen. Han opponerar mot
såväl Empedokles’ som Anaxagoras’ antaganden om det
varandes ursprungliga kvalitativt olika bestämningar och
biträder i stället energiskt Parmenides’ åsikt om att allt
det varande är kvalitativt likartadt; det är den abstrakta,
i grunden alldeles kvalitetslösa kroppsligheten.
De olika kvalitativa egenskaperna, som vi se hos
sinnevärlden, förklarar så Leukippos helt djärft såsom en
följd af att atomerna äro olika till kroppslig gestalt, storlek
och rörelseförmåga. Eljest äro de absolut likartade.
Atomernas kvantitet är en gång för alla bestämd, de äro alla
så små, trots olikheten i storlek, att de äro odelbara.
Kvalitetens skiftningar bero alltså utan vidare på kvantitativa
olikheter.
Atomernas rörelse i det tomma rummet härrör som
hos den joniska monismen från en i dem själfva
inneboende ursprunglig egenskap, naturligtvis alltjämt af
kvantitativ art. Atomisterna synas mena, att »i begynnelsen»,
den begynnelse, som de ju dock teoretiskt förneka,
härskade ett kaotiskt virrvarr af hit och dit farande atomer,
om än den ursprungliga rörelsen antogs vara ett »lodrätt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
