- Project Runeberg -  Världsförklaringar och lifsåskådningar. Öfversikt af de filosofiska idéernas utvecklingshistoria /
11

(1910) [MARC] Author: Knut Barr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konsekvensen. Panteismen — allt är gud eller gud är
allt — är den lära, som säger, att det ändligt varande,
sedermera speciellt det mänskliga förnuftet, är ett och lika
med eller väsensbesläktadt med det oändliga, med Gud.
Elden är för Heraklit det enda väsendet i världen,
»ingenting beständigt finns utom förändringen», och därmed och
med sitt framhäfvande af att växlingen sker efter bestämda
lagar, har Heraklit gått längre än milesierna, för hvilka
det varande var ett sinnligt förnimbart stoff, och man har
också ärat honom som den, hos hvilken aningen om de
orubbliga naturlagarna först kom till ett om också
sväfvande uttryck.

Äfven inom den första fasen af tänkandets utveckling
har man inom de gifna gränserna uttömt alla möjligheter,
innan man kan gå vidare. De första naiva naturfilosoferna
kunde icke gå utom sinnenas vittnesbörd. De kunde icke
tänka sig något annat verkligt än hvad de själfva förnummo
med sina sinnen. Vi ha sett, hur de sträfvade att förklara
världsalltet materiellt, kroppsligt. Den ene talade om
vattnet som urämnet, en annan om luften o. s. v.

Emellertid pekade deras religion hän på Olympens
gudar, och om dessa än i grunden voro af samma sinnliga
beskaffenhet, är det dock religionen, som ger vetenskapen
och filosofin^ en ny stöt framåt.

De förut nämda tänkarnes världsförklaring var typiskt
monistisk, d. v. s. den antog en enda världsprincip.
Materialismen är monismens ena pol, den andra är idealismen
och spiritualismen, som säga, att allt är idé, ande.[1]
Monismens’ motsats är dualism och pluralism, som antaga två
eller flera principer.

Mot milesiernas och Heraklits enda världsprincip stod


[1] *) I våra dagar har monismen populärt sedt kommit att
betyda den med Spinozas filosofi besläktade Haeckelska läran,
att elementen i verkligheten äga jämte sin kroppslighet en viss
psykisk kraft, hvarigenom de utgöra en enhet af kroppsligt och
andligt — allt materiellt åtföljes af spirituellt och tvärtom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:47:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bklifs/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free