Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldskriften läses ännu på historiens eviga taflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3°5 —
trånga tvärgatorna. Vid denna tidpunkt var
tvekampen allmän på alla gator och där tre eller fyra möttes,
slogo de utan betänkande ihjäl hvarandra.
Öfverstelöjtnant Blix trängdes slutligen från torgets kanoner
ned mot det mindre batteriet vid kungens brygga,
hvarifrån den stora skottpråmen, som borgarna
bemannat, med lätthet kunde beskjutas. Striden om
den viktiga punkten var vild och hårdnackad.
Stadens förnämsta borgare voro ombord på pråmen, från
hvilken de med sitt artilleri besköto bron och
tillfogade fienden obotlig skada.
Här och där brunno husen i staden, men kung
Carl lät skyndsamt släcka branden.
»Här tillåter jag inga brasor,» sade han skämtsamt.
En gråbrun rök, som städse blef tätare och mer
kväljande, insvepte den kämpande staden i en
ogenomtränglig slöja. Fienden började nu tränga in i husen
och plundra. Skrik och böner från de kvarlämnade
kvinnorna hördes ut genom de sönderslagna
fönsterrutorna ; stor jämmer och elände rådde öfverallt.
Fienden var nu herre i själfva staden. Borgarena
kastade sina vapen från sig, stodo där med oskyldiga
miner, som om de minst af allt ville svensken något
ondt, och satte själfva fram af mat och dryck det
bästa de hade, ja, hämtade fram ur källarne sina
bekanta utsökta mustankare för att göra fienden trygg
och berusa honom, hvilket var det mest lämpliga för
hvad som komma skulle. Det låg något långt mer
Cant Eilar. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
