Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycksbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
sken i sommarnatten. Innanför i den låga
bjälklofts-stugan, hvars luft var starkt bemängd med lavendel,
stod jungfru Ulla Halvorsen och »tog sig ut», som hon,
tekniskt betecknande, kallade sina profningsstunder
framför toilettspegeln. Hopar af framdragna, brokiga
klädningsstycken, färgade blommor, affallna fjädrar
dignade fram ur lådor och skåp och halfpackade kistor
stodo på golfvet, som om man här hölle på att flytta.
Ägarinnan till alla dessa härligheter stod för
ögonblicket i tillbakalutad ställning försjunken i beskådande
af sig själf i en liten spegelstump öfver kommoden.
Ett skarpt veck i den magra pannan röjde, att
mönstringen ej utföll till belåtenhet, hvilket hedrade
jungfruns omdömesförmåga, ty det må sägas att Ulla
Halvor-sen var en mager person med skarpa drag och att
rynkorna i hennes förtorkade ansikte ingalunda skyldes
af pudret och zinnobern på de utstående kindbenen,
ej heller förmådde de många favoritlockarna öfver de
insjunkna kinderna att dölja, att tiden för giftermål
var hårdt inne.
Det knackade på dörren.
»Stig in!» ropade jungfru Ulla med skarp men
honungssöt stämma.
Dörren gick upp och en groflemmad kvinna med
röda kinder och i hemväfd kattunsklädning steg in
och neg.
Ulla besvarade hälsningen lika sirligt och utbrast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
