Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Colbjörnsens »brokiga karlar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 254 —
getter och kor. Längst bakom höll en vagn, som
Brecke tycktes vara mycket rädd om.
»Hvad har du där?» frågade Colbjörnsen.
»Jag fick ju på huden af kaptenen», brummade
han, »därför att jag lät kommendanten Brun taga från
mig det andra gevärslasset; då tänkte jag, att det var
bäst få hit till er ett annat lass med flintbössor, för
att bli god vän med er igen.»
»Hvar i all världen har du fått de gevären ifrån?»
frågade Colbjörnsen med förundran. »Jo, det var nu
ej så farligt, herr kapten. Svensken har just
kungjort att innebyggarna skola aflämna sina bössor och
hvar och en, som ej efterkommer befallningen, skall
föras öfver gränsen. Då fick jag mig en vagn och
körde ganska makligt från gård till gård och sade till
våra bönder, att om de ville sända sina vapen till
kapten Colbjörnsen, så kunde de lägga dem i min
vagn, men ville de blifva af med dem till svenskarna,
så skulle de bara vänta ett ögonblick, så kommo de
snart och hämtade dem. Jag tror ej att fienden finner
något vapen i de gårdar, som jag besökt», tillade
Brecke med ett bredt grin och drog fram en gammal
läderpung, hvarifrån han tog två mark och några
skillingar och lade dem på stegen till en källaretrappa.
»Var så god — där äro hans pengar!»
Colbjörnsen såg med förvåning på mannen,
alltsammans blef mer och mer gåtfullt.
Brecke förekom hans fråga med den förklaringen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
