Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 231 —
vid bordet, omgifven af en skara barn. Han gick
bort, lade sin hand på det yngstas hufvud och sade:
»Gud välsigne din väg och brede solljus öfver
klipporna omkring dig!»
»Klockare», sade Aaby, »I ären min man, I
förstån en faders hjärta.»
»Du ser mig snart igen», sade Bakke, i det han gick.
Han höll ord nästa dag i döden.
Om denna natt skrifver ögonvittnet Jonas Rist
följande: »Klockan inemot fyra på morgonen den 8
April kommo vi så nära, att vi kunde se gården, där
det svenska hufvudkvarteret var. Löjtnant Kraft ställde
då upp alla så som han fann det bäst, soldaterna
främst med bajonetterna på flintlåsgevären, eftersom
det var kavalleri vi skulle angripa; därefter förmanade
han alla till mod och tapperhet, hvilket alla lofvade
honom. Allra mest hade löjtnanten och de andra att
beställa med klockaren, ty han tyckte att man aldrig
kom så fort som han önskade samt sade därtill dessa
ord: »att om han skulle gå tio mil, när han hade
sådant att uträtta, skulle han ej blifva trött eller ledsen
därpå.»
På sådant sätt uppmuntrade klockaren folket hela
natten, visade dem så ock genvägar, genom hvilka
de snart kunde komma fram.
När detta nu var så ordnadt, gick hvarje officer
till de sina, och hade vi ej gått 200 steg förrän en
svensk skiltvakt ropade tvänne gånger, men som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
