Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 229 —
kvar med Daniel. Då skaran försvunnit i skogen gick
han tätt in på skepparen och yttrade befallande:
»Dina vapen!»
Daniel log hånfullt och drog knifven till hälften
ur slidan. \
»Se här ha vi en liten pjes. När den här
passageraren går ut ur sitt hus, brukar folk göra sitt
testamente och här har jag en kamrat till knifven.» —
Daniel slog tröjan åt sidan och pekade på en
ryttarepistol, som stack fram ur bältet: »Den är ej så illa
på ett litet afstånd.»
»Usling!» sade klockaren. »Dina vapen!»
Daniel spände pistolen. »Du tror väl, att du nu
står och skall klämta till Pingstfest här midt på bara
fjället, lille Bakke!» sade han hånfullt.
Aftonen hade blifvit tung och dimmig, allt efter
som mörkret bröt fram. Nere från kvarnen i hålvägen
i skogen lyste det upp mot korsvägen, där de bägge
männen stodo i blåsten. En hund skällde nere i dalen.
Bullret af stegen från de borttågande förlorade sig
inne i skogen.
Klockaren blef tyst, tills sista ljudet dött bort.
»Nu till oss bägge!» sade han och spände sin
pistol. »Skjuter du, vänder vårt folk tillbaka och du
är dödens man. Betänk dig, du är i min hand. Din
själ förmår jag ej rädda, ditt lif vill jag skona för din
släkts skull.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
