Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En falsk signal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 199 —
Mannen låg på ryggen med förvridna anletsdrag
och gapande mun.
»Du gapar efter vårt land, svensk!» utbrast han.
»Gapa du! Vargarna skola mätta sig i natt med ditt
lik. Du kommer ej att hvila i norsk jord.»
Klockaren närmade sig, gjorde korstecknet öfver
den fallne och stack hans lans i marken såsom ett
märke för hans kamrater. Därefter bredde han ut sina
armar mot Halvor, medan tårarna runnö ut för hans
kinder.
»Kom till mitt bröst, min raske räddare! Låt
mig känna på dig. Jag såg dem ju sticka in lansarna
och hörde skottet.»
Halvor kastade sig i morbroderns armar.
»Tre gånger, morbror, tre gånger!» Han visade
sitt bylte som en trofé och strök smekande handen
öfver de djupa skråmorna. »Ar jag nu feg, morbror?»
frågade han skälmskt och slog hufvudet tillbaka.
Klockaren tryckte honom hårdare till sitt bröst
och hviskade: »Min norske gosse — vår tappre norske
gosse!»
Om en stund slet Halvor sig lös och ropade:
»Vi kuggade dem ändå! — Får jag nu i kväll
det varma mjödet med honung och många ägg i, som
I lofvaden mig, när vi hoppade undan för svensken
därborta?»
»Du blifver säkert general och blåser våra fiender
tillbaka öfver hela linien», sade klockaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
