Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmets fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 118 —
då se, hvilket som står sig bäst: kvinnolist eller svenskt
mannamod.»
Han gaf Olaug en slängkyss med sina fem fingrar,
som han borrade in mellan sina skägglösa läppar, och
böjde sig ut genom den låga dörren.
Månljuset föll ned öfver vägen, rimfrosten tindrade
inne i skogens blåaktiga slagskuggor, soldaternas
knarrande steg förlorade sig i fjärran.
Jörgen steg ned från löftet. Olaug satte tyst fram
till honom en rykande soppa och tog en hornsked
från bordslådan. Därefter började hon syssla på annat
håll i rummet.
Medan Jörgen åt kastade han esomoftast förstulna
blickar på Olaugs smärta gestalt.
»Var du alltid så fåordig, då stackars mormor
lefde?» frågade han.
»Mormor!» svarade Olaug med en röst, som
inrymde en värld af innerlighet. »Med mormor var
det en helt annan sak; hon behöfde mig.»
»Hvad gör jag då?» invände Jörgen.
»Vi två!» sade Olaug och tryckte händerna mot
strumpan. »Du är nu herre i huset och jag — det
olycksbarn, som du upptog! Det mins jag både bittida
och sent, det glömmer jag aldrig.»
Hon såg upp; då hon mötte hans allvarliga blick,
slog hon åter hastigt ner ögonen och strök med handen
öfver hönans tjädrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
