Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »K. M.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— kom i håg att du i hela världen endast har henne
att luta ditt hufvud till. Var vänlig mot henne,
stackare, hon behöfver så litet — ett leende, ett
uppmuntrande ord, så lyser hela fjället för henne. — Nu
rynkar du pannan, men döden gifver mig mod att
säga dig sanningen. Tänk härpå, när jag är borta —
för hennes — för din egen skull.»
Den gamla kvinnan flämtade efter luft och
fortsatte därpå hastigt, liksom fruktade hon att ej få tid
att sluta:
»Gå bort och drag ut lådan nederst i skåpet.»
Hon tog fram från sin rynkiga hals ett segelgarn med
en blanksliten järnnyckel.
Brodern öppnade lådan.
»Tag de tre askarna hem till dig», sade den sjuka;
»i hvar och en af dem ligga många sparpenningar
till barnen; i Ullas är det fyra silfverskillingar mindre
än i brödernas. Hon skall ej upptaga det illa, när
hon hör, att vi nyligen måste använda dem till
medicin. Gif dem hvar sin ask med sin moders
välsignelse; nu kan jag ej göra mer för dem härnere.»
»Du har sparat alla dessa pengar!» utbrast Björnstad
med förundran, »du har förnekat dig själf allt,
föda, kläder, vård, endast för att skrapa samman till
de otacksamma, som här hemma bragte skam öfver
oss alla och som aldrig sökte upp dig, sedan de dragit
ut i världen!»
»Hvad gjorde väl det mig?» svarade kvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
