Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
hvilket pä denna ståndpunkt är upphäfdt. Men i enlighet!
med den åsigt vi hlir sökt framställa såsom den sanna och uir
den dialektiska methoden fullt konseqvent, är det cntkildia
ej allenast ett försvinnande moment i det allmänna, utnn
bibehåller sig deri och upplager det allmänna i sig, utan at t
af delsamma tillintetgöras. Nu kan visserligen individetn
fixera sig för sig såsom motsatt det allmänna, och i delta
fall inträder det ofvan angifna förhållande, att det allmänna ,
såsom individualitetens innersta väsende, frambryter och
kommer till realisation emot dess vilja. Men det rätta
förhållandet är, att individen inser och erkänner det allmänna såsorm
sitt väsonde, upptager det i sig och med frihet och
medvetande realiserar delsamma. Och sålunda kan och bör
moraliteten beslå, om man än erkänner förnuftets makt, all
äfven i och förmedelst del onda göra sig gällande.
I sednare afseendet grundar sig påståendet om
moralitetens nedsättande inom Hegelska systemet derpå, atl
sedligheten sjelf afslutas inom den objektiva Anden, och sålunda ej
skullo blifva delaktig af den fulländning, som blott tillkommer
den absoluta Andens område. I detta afseende må nämnas
Martensen, som (i sin skrift: Grundrids til
Moralphilo-sophicns System, Kjöbenhavn 1841) sökt höja elhiken ifrån
denna underordnade ståndpunkt. Han yttrar (i företalet sid.
VI): "Den sædelige Bevist hed har sit Formaal i del Absolut e;
den er i sit Væscn ligesaa ideal og uendelig, som den
æslhe-tiske, spekulative og religiöse Bevisthed og har derför samme
Hel som disse til at henföres under den absolule Aands Hige,
skjöndt den riglignok ikke som disse udelukkende har sit
Hjom i det Absolule, men ligesaa megel lever i den
empi-riske Endelighed." I enlighet med denna åsigt har Martensen
betraktat sedligheten ifrån religionens ståndpunkt och i dess
förhållande till konsten och vetenskapen. Till stöd för detta
förfarande åberopar sig Martensen på Hegel sjelf; och med
rätta, så vida som Hegel*) säger den sanna sedligheten hafva
•) Ensykl. der philo». Wl«emcti. $. StfU: Dic 8ub«t»ntialifet
der Si |||le|i lif|| und det StaaU Ut die Iteligion. I)ie Staat berubt
nacb dietern Verkültuiit »uf der (ittlichen Geiinnuog und diete »uf
der religiöien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
