- Project Runeberg -  Om motsägelsen och dess lösning enligt den dialektiska methoden /
8

(1848) Author: Johan Jakob Borelius With: Erik August Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

ändning. Nu kan denna enhet sjelf vara en lägre form, som
derigenom upphäfver sig och öfvergår i en högre; men i den
hofsta formen är sanningen uppnådd; och denna högsla form
blir ej mera del blot| negativa resullalet af alla de öfrigras
förintelse, utan den är i och med detsamma den posilrva
princip, som ur sig utvecklar de öfriga och under denna
uit-veckling gör dem delaktiga af sin fulländning. Di* lägre
foT-merna blifva således sjelfva fulländade; deras rörelse och öfve
r-gång i hvarandra upphör väl ej, men den blir ej ett
besläm-digt omstående af abstrakt motsatta, utan en harmonisk
utveckling; ly åtskillnaderna hafva uti sig positivt upptagit
enheten. Den högsla formen åter blir ej mera ett
<o-sanul derigenom, all den för sin realisation fordrar de
lägre formerna; ty dessa lägre former äro nu sjelfva,
s^-som af den högsta formen genomträngda, fulländade och
konkreta. Det hela blir sålunda en fullt konkret totalilel,
hvari hvarje del sjelf innehåller det hel» och alla de
öfriga delarne; men denna de särskilda delarnes fulländning
innebär dock ej ett likgiltigt beslående för sig, emedan
den är blott derigenom, a!t de alla genomträngas af del
hela.

Häremot skulle nu åter kunna invändas, att
motsägelsen dock i sjelfva verket måste qvarstå, så länge någon
utveckling skall kunna äga rum. Upphörde åter utvecklingen,
så skulle allt nedfalla till död och overksamhel.
.Motsägelsen är således det nödvändiga vilkoret för aili lif*) och dess
fullkomliga försoning vore lifvets upphörande. För all undgå
denna svårighet påslår Fischer **) i motsats mol Hegel, alt lifvet
börj förklaras ur en högre princip än negationens och
molsågel-sens, nemligen speci fic a t i ön en s princip. På delta
påstå-end<* kunde å Hegels sida svaras, alt sprcificationen i sig inuebär
negationen, och alt Fischers princip således ej är någon annan la
Hegels. Men i sjelfva verket är negalivilelen på don högsla stånd-

*i II. W. IV. G7: Elwai Ut lehrmlig nur intolcrn r> drn
VVi-ilrrtprucb in aich eutlifl*, uiiii /.vrår diri.r Krul’1 i.t, <Iru \\ id. Kpruth
in »icli au fajirii uinl »uw.ulialtcn.

*’) Kr. A II. Sytt. 8. 2Ö8, »91.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:36:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bjjmotsag/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free