Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Det utanför samlade folket höres vid anblicken af
Axi-nia i fönstret ropa:
Lefve Axinia!
IWANOWNA.
Hör folkets rop och deltagande; öfvergif ej
verl-den; der finnas ännu de, som beklaga er, älska er,
kalla på er! {Axinia dröjer länge med sina blickar utät.)
O, det var det, jag visste: dess röst har än
behag för edra öron, dess anblick för edra ögon; ni är
ju så ung också.
AXINIA (med en djup suck).
Och redan så olycklig. (Kastar sig i
hennes armar.) Mina forskande blickar — ack, fördöm
mig ej! — de sökte — för sista gången — honom.—
IWANOWNA.
Stackars barn! Hur kunde ni hoppassådaut? Han
måste väl vara långt härifrån.
AXINIA.
Jag hoppades visst icke.
Men mig är, som mina ögon, så länge de se, måste
se efter honom. Den blinde vänder ju ögat ändå,
säger man, mot ljuset; och milt ljus var( han. Var
— men icke blir! Farväl mitt jordiska ljus!
Du Gustaf — dyra, sköna namn från Norden,
Mig kärare, än himmelen, an-’jorden —
Du lefver på min läpp för sista gång
Och denna tystna’ns död blir kanske lång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
