Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK^
En emot en — och emot djefvuln två!
Mitt goda svärd du skall få pröfva på!
(iirifver Jionom tillbaka.)
Se’n du stora språng för mig fått göra,
Du blir i sanning värd att namnet Stenbock föra.
(Han återtager sin ställning framför drottningen.)
STENBOCK (som emellertid ryckt geväret
från en af de beväpnade och riktat det
mot konungen).
Nu är jag jägarn dock och du mitt villebråd —
ERIK (störtar hastigt fram för att i förväg
fälla honom).
For godt likväl för sådan jägars öfverdåd!
(Stenbock skjuter, och konungen, sårad i armen, faller afsvimmad.)
Ha, kungen!
ALLA (ryggande af fasar tillbaka).
STENBOCK (med hån).
Der ligger i sitt blod!
(blåsér lugnt röken ur geväret).
Och nu jag tror,
Du blodshämd fått, o skugga af min bror!
DROTTNINGEN (har, i det konungen faller,
lemnat sonen och kastat sig öfyer den
förre).
O maka — fader — stöd — tröst — ljus och lif!
(till de kringstående, pekande på sig och barnet.)
Och nu snart — fort oss nådestöten gif!
STENBOCK.
Du kan Mi bönhörd... Hit med ungen!
Arftagarn bör ju taga arf af kungen?
(De framsläpa barnet. Han lyfter svärdet.)
Uti sin kula ynglet dödas må!
Håll!
FLERE RÖSTER.
STENBOCK (ser sig om; efter en stunds
besinning).
Kan ske på mindre blodigt sätt också.
(kastar prinsen åt en af sitt folk).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
