Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som slöddret trampar helst och bäst det hinner...
Hans drag jag söker, men dock rätt ej finner —
(Med ett anskri.) Gud! Det Var han . . . (Hon faller afdånad.)
ERIK (hastar att lyfta henne upp).
O, stackars syster!
(Till Göran Persson.)
Nu, Achitofel, fick du hvad ditt hjerta lyster!
GÖRAN.
Ha! en af dessa lätta dödar bara,
Som qvinnor dö — men icke länge vara.
ERIK (slår opp dörren och ropar).
Fort, hasten hit — prinsessan uti fara!
(Hofdamer komma in och föra ut prinsessan.)
Djupt har jag hennes ömma kärlek sårat.
GÖRAN.
Säg mördat — ändå bättre!
ERIK (fixerar honom).
Hur ohygglig
Är för mig du, som, se’n du genombårat
Två ädla väsen, står så vederstygglig
Och iskall!
GÖRAN.
Så, som jag ock önskar vore
Min konung.
ERIK.
Evigt samma hån och talan!
O att till afgrunden med dem du fore,
Der, skakad ur den evigt kalla dvalan,
Du blefve het en gång förutan all hugsvalan! (Paus.)
För långt jag gått och låtit mig förirra.
En kung kan rättvist, stundom hårdt ock straffa;
Men låta lågsint vrede, hämd förvirra
Samhällig lags gudomeliga lugn, och skaffa
Med små passioner, som med lömskhet stirra
På tillfällen till ofog, — syssla med små nycker,
Är slita kungligheten uti 8tycker. (Göran Persson ämnar tala.)
Tig, när jag tala vill! Jag vet hvad du kan säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
