Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och foro rundt omkring och snokade på marken
Och gjorde mycken skada och förtret.
Så vildt de krafsade i blomsterkullen,
Med hvassa tänder betos blomstren af,
Och snart den låg där dyster som en graf,
Och stygga maskar krälade i mullen,
Och under ilsket gläfs, som valpar ha’ för sed,
På allt de ville vända upp och ned
Och trifdes bäst att få i smutsen rota.
En i en ruskig trasa ref och slet,
En i en möglig gammal »hasa» bet,
Och en sög musten ur en multnad knota.
Allt styggt och orent, som man förr ej sett,
Det drogs nu fram och lades midt på vägen,
Och vandrarn stod där ofta helt förlägen
Och knappast kunde tro, att han gått rätt.
Snart allting sköfladt och förhärjadt var
Af detta unga, oförskräckta släkte;
Dock stodo än de höga träden kvar
Och emot himlen sina kronor sträckte.
»Se barken murken är!» en liten skrek,
»Den där är ingen konst att fälla»,
Och alla nu i korus skälla
Och göra anlopp mot en ståtlig ek,
Och tänder liöggos in i trädets stam,
Men då kom safven frisk och kraftig fram.
De märkte snart de små, att de ej rådde
Att komma denna jätte uppå fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
