Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Drönarnas dödande - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
sörpla i sig ur de öppna cellerna den härligt doftande
honungen och smutsa med sina exkrementer de
vax-kakor, som de besöka. De tåliga arbetsbien tänka
på framtiden och reparera i tysthet skadorna. Från
klockan tolf till tre, då den blånande nejden darrar i
lycklig lättja under juli- eller augustisolens mäktiga
blickar, visa drönarna sig på flustret. De hafva en kask
af ofantliga svarta pärlor, två höga rörliga panascher, en
jacka af ljusgul, skiftande sammet, en fyrflikad stel
och genomskinlig mantel. De åstadkomma ett
förskräckligt oväsen, de bortknuffa skyltvakterna, vräka
undan dem, som fläkta vind in i kupan, slå omkull
arbetsbina, då de återkomma, lastade med sitt byte.
De hafva i sitt sätt att uppträda något oroligt,
öfverdådigt och otåligt, liksom ett slags oundgängliga
gudar störta de i tumult till någon, för hopen fördold
plan. En och en pröfva de rymden, stolta,
oemotståndliga, och bege sig sedan helt lugnt till de
närmaste blommorna för att sofva ända tills
eftermiddagens svalka väcker dem. Då återvända de med
samma befallande ifver till kupan, och alltjämt
uppfyllda af sin stora, ofattliga plan, löpa de till källrarna,
sticka hufvudet ända till halsen i honungsfaten, fylla
sig som tunnor för att återhämta krafterna och
begifva sig med slöa steg till de varma vrårna, där de
sofva sött och utan drömmar, tills hungern väcker dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
