Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bröllopsflykten - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
dana, hvilka ögonblicket därefter i sin tur skola
passera mellan de förstas trådar.
Då hon befolkat hela rymden med otaliga faror,
med kalla vindar och strömningar, oväder, hvirflar,
fåglar, insekter, vattendroppar, hvilka också lyda
obevekliga lagar, måste hon vidtaga mått och steg för
att detta möte må blifva så kort som möjligt. Det
blir så tack vare drönarens ögonblickliga död. En
omfamning är nog, och bröllopets slutakt försiggår
inom makans eget sköte.
Hon nedstiger från den blånande höjden till kupan,
under det att efter henne hvirfla älskarens upplösta
inälfvor. Några bikännare påstå, att vid denna
återkomst, som är så rik på löften, arbetsbien visa stor
glädje. Jag har många gånger åsett hemkomsten från
bröllopsresan, och jag tillstår, att jag aldrig iakttagit
någon ovanlig uppståndelse, utom då det gällde en
ung drottning, som utgått i spetsen för en svärm, och
som representerade det enda hoppet för ett
nygrun-dadt och ännu folktomt samhälle. Arbetsbiens
förutseende sträckte sig till det ögonblick, då de tilläto
de rivaliserande tronpretendenternas död. Men då de
hunnit dit stannar deras instinkt, det är liksom en
lucka i deras klokhet. De synas alltså tämligen
likgiltiga; de höja hufvudet, känna kanske igen resterna
af befruktningens offer, men visa ej den glädje, som
man skulle tänka. De vänta kanske andra bevis,
innan de glädja sig. Man gör orätt i att till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
