Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De unga drottningarna - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155 DE UNGA DROTTNINGARNA
XV.
Hafva vi rätt att af den obefläckade
aflel-sens faror sluta till, att naturen icke alltid
förstår klokt fördela sina medel, att det som hon
vill uppehålla stundom uppehälles genom andra
försiktighetsmått, som hon tagit just mot sina föregående
försiktighetsmått, och stundom genom främmande
omständigheter, som hon icke förutsett? Men har hon
något förutseende, vill hon bevara något. Naturen,
skall man säga, är ett ord, hvarmed vi beteckna det
ofattbara, och det finnes inga afgörande fakta, som
tala för att hon har ett mål, en mening. Det är sant!
Vi syssla här med de hermetiskt tillslutna urnor, som
kunna sägas beteckna vår uppfattning af världen. För
att slippa oupphörligt sätta på dem samma inskrift:
»Det okända», som skulle verka nedstämmande och
bjuda till tystnad, inrista vi allt efter form och storlek
dessa ord: Naturen, Lifvet, Döden, Det oändliga,
Urvalet, Rasandan och många andra, liksom våra
föregångare på dem fäste dessa namn: Gud, Försyn, Öde,
Vedergällning etc., men äfven om det på andra sidan
förblir mörkt, så hafva vi åtminstone vunnit det, att
namnen synas oss mindre hotande, så att vi våga
närma oss urnorna, röra vid dem och i hälsosam
nyfikenhet luta vårt lyssnande öra mot deras väggar.
Men hvilket namn man än må fästa på dem, så
är det säkert, att åtminstone en af urnorna, den största,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
