Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
SVÄRMEN
XXVI.
Hvad åter den personliga tillgifvenheten
beträffar, om hvilken vi här talade, så vill jag
nu här gå till grunden med den. Lika visst som
det är, att den verkligen existerar, lika visst är det,
att den rätt snart förlorar minnet af sitt föremål. När
man till exempel vill sätta tillbaka en drottning i
hennes gamla kupa, hvarifrån hon varit borta flera
dagar i sträck, så blir hon behandlad på sådant sätt
af sina förtretade undersåtar, att man måste skynda
sig att rädda henne från den vissa död, som är en
främmande drottnings vanliga lott. De hafva
nämligen haft tid att förvandla ett dussin celler för
arbetsbin till celler för unga prinsessor, och därmed är
rasens framtid räddad. Deras tillgifvenhet för
drottningen är alltså direkt beroende af den grad, i hvilken
denna representerar folkets framtid. Sålunda ser man
ofta, att då en drottning företager bröllopsflyktens
farliga ceremoni, så äro hennes undersåtar så rädda
att förlora henne, att de följa henne på detta
ödesdigra, aflägsna kärlekståg, om hvilket jag sedan skall
bägge förklaringarna lika plausibla, enär hela sanningen kanske
ligger i en tredje teori, som vi ännu icke känna till, och ännu en
gång visar det sig, hur invecklad och oklar biets psykologi ännu
är. Såväl ur denna som ur alla andra lifsfrågor låter sig blott
dragas den konklusionen, att vi, medan vi vänta på full visshet,
må se till, att vår vetgirighet aldrig förtröttas.
5. — Bikupan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
