Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På flustret - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
I själfva verket arbetar hvartenda ett af dessa nära
nog orörliga små bär oförtrutet och hvarje på sin
uppgift. Ingen vet hvad hvila vill säga, och just de, som
synbarligen sofva, och hänga på rutorna i döda
klasar, hafva att utföra det hemlighetsfullaste och mest
uttröttande arbetet: de bereda och afsöndra vaxet.
Men vi skola längre fram närmare ingå på dessa
detaljer i deras gemensamma verksamhet. Tills vidare
låta vi oss nöja med att fästa uppmärksamheten på
det väsentligaste karaktärsdraget hos biet, hvilket
skall förklara den utomordentliga arbetsfördelningen i
deras till synes så obegripliga arbete. Biet är framför
alla andra djur, ännu mer än myran, ett animal sociale.
Det kan endast lefva samhällsvis. Då det flyger ut
ur den tättbesatta kupan, så måste det med hufvudet
bana sig väg genom de lefvande murar, som omsluta
det, och därmed lämnar det sitt egentliga element.
Det dyker ett ögonblick ned i den blomsterfyllda
rymden, liksom simmaren i den pärlrika oceanen,
men med fara för sitt lif måste det då och då
återvända till kupan, liksom simmaren måste upp till ytan
för att andas. Hindras det härifrån, så dör det, äfven
under de gunstigaste temperaturförhållanden och med
öfverflöd på blommor, inom några dagar, icke af köld
eller hunger utan af själfva isoleringen. Såväl
samhället själft som individerna är för biet ett osynligt,
men icke desto mindre lika oumbärligt näringsmedel
som honungen. Detta behof måste man fasthålla,
2, — Bikupan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
