Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Kap. 23: Återlösningen 138
vem mottog då köpeskillingen? — Svar: Uttrycket
"återlösning" är en bild, och i varje bild finnes något,
som icke kan utföras. Och det är i denna bild
förhållandet med denna fråga. Därför varken framkastas
eller besvaras hon någonstädes i den heliga skrift.
14. Det är först, när man fattar återlösningen, icke
såsom en bild utan såsom en verklig affär mellan köpare
och säljare, som fråga kan uppstå om vem som
mottog lösepenningen. Och då blir det naturligtvis
säljaren. De gamla kyrkofäderna sade ock rent ut, att
det var satan: "Kristus köpte människan av satan
åt Gud, och då skulle naturligtvis satan ha
betalningen."
Anm. Det vidriga i denna tanke sökte de mildra genom
den bilden, att om någon blivit bestulen på sin
egendom, så har han väl rättighet att taga den
igen, men ädlare handlar han, om han köper den
tillbaka från tjuven.
15. När man insåg det orimliga i detta men ändå vidhöll
tanken på ett verkligt köp, då vände man saken så,
att Kristus betalade Gud. Men nu stötte man på den
orimligheten, att det ju var åt Gud och icke från
Gud som människan skulle köpas.
16. Då konstruerade man upp en motsats mellan Guds
rättfärdighet och kärlek, så att kärleken genom
Sonens utgivande i döden betalade människans skuld
till rättfärdigheten och sålunda köpte av Guds nåd
och syndernas förlåtelse åt människan. Alldeles som
stode en skymt av sådant i Skriften! Eller som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
