Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o
Kap. 12: Människan 84
Anm. Detta kallas i teologien för det väsentliga Guds
belätes emedan det utgjorde människans väsen, det
som gör människan till människa. Det kunde
därför icke förloras, utan att människan upphörde att
vara människa.
b) att hon kände Gud i sanning och var fullkomligt
syndfri (oskuldens tillstånd);
Anm. i. Detta innebär icke, att hon icke behövde utvecklas
både i Guds kännedom och i helighet.
Anm. 2. I teologien kallas detta Guds beläte det tillfälliga,
emedan det icke utgjorde människans väsen och
därför kunde förloras, utan att hon upphörde att
vara människa.
c) att hennes kropp var utan brist (fysisk eller
moralisk).
8. Till följd av denna fullkomlighet var hon lycklig
(paradiset) :
a) hon levde i ostörd gemenskap med Gud och den
goda änglavärlden;
b) hon hade intet lidande;
Anm. Kunde hon dö? Ja. Hennes odödlighet berodde
icke därpå, att hon var syndfri, utan därpå, att
hon åt av livets träd. Se därom i Mos. 3:22. För
övrigt var hon för sitt livs uppehälle beroende
av den mat, som hon hade att äta. Odödligheten
var alltså icke given i och med syndfriheten. Vad
som inträdde såsom följd av syndafallet, var icke
dödlighet utan döden (1 Mos. 2:17), dödens
konungavälde (Rom. 5:14). För förklaringen av
Kristi död är denna anmärkning synnerligen
viktig. Han dog, ehuru syndfri, en våldsam död. Man
har inom teologien sökt förklara detta så, att Kris-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
