Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
"Han skall icke dö evinnerligen" (11: 26). "Men
hvilken som dricker af det vatten, som jag skall gifva
honom, han skall icke törsta till evig tid, utan det
vatten, som jag skall gifva honom, skall blifva i
honom en källa med springande vatten till evigt lif"
(4: 14). Och slutligen i Kristi medlareskap, ty han
vill och kan fullkomligt frälsa de sina: "Fader, jag
vill, att der jag är, der skola ock de vara med mig,
hvilka du har gifvit mig, på det att de må se min
härlighet, som du har gifvit mig" (Joh. 17: 24).
"Hvarföre han ock kan fullkomligt frälsa dem som
genom honom komma till Gud och lefver alltid för
att bedja för dem" (Ebr. 7: 25). Vid tanken härpå
må vi väl kunna instämma med David: "Herren är
min herde, mig skall intet fattas.... Idel godhet och
barmhertighet skola följa mig i alla mina lifsdagar,
och jag skall bo i Herrens hus evinnerligen" (Ps. 23).
KAP. VII.
Lifsgemenskapen med Gud.
Vi hafva redan sett, huru menniskan i
pånyttfödelsen blir delaktig af ett nytt lif, hvarigenom hon
i djupet af sitt väsen vänder sig från synden till Gud
och sedan vandrar med honom, växande till i helgelse.
Detta lif är af Gud, som från pånyttfödelsens
ögonblick trädt i den innerligaste gemenskap med menni
skan, så att han lefver i henne och hon i honom. Det
är denna gemenskap vi nu skola närmare afhandla.
1. Först och främst finna vi den bildligt
framstäld på följande sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
