Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
89
sjelfvisk, förmörkad, Gudsfiendtlig. Min, icke Din
vilja nu! Begärelsen var aflad och hon födde
synden. Synden var först i hjertat och sedan i den
yttre handlingen. Trogen sitt fallna tillstånd följde
hon djefvulens exempel och förledde sin man.
Oskuld, helighet, frimodighet inför Gud äro nu förbi,
och istället se vi skuldbelastade samveten och orena
väsen, skjutande skulden den ene på den andre, ja,
på Gud sjelf! (1 Mos. 3).
Följden af fallet blef först och framför allt, att
menniskan vardt andligen död. Härmed menas, att
hon förlorade sin heliga själsriktning. Gud var icke
mer af naturen hennes dyraste och högsta mål.
Hjertat vardt bortvändt ifrån honom och hänvändt
åt det egna jaget. Förståndet förmörkades,
samvetet förslöades och viljan förslafvades. Fri var
menniskan som förr, fri att välja; men fritt väljer hon
nu efter sina från Gud bortvända böjelser, och hon
saknar förmågan att älska och känna Gud som förr
och att lefva i hängifvenhet åt honom. Så
förlorades det Gudsbeläte, som gjorde menniskan lik Gud i
helighet, kärlek och rättfärdighet. Och i endast
dunkla drag återstår det i hennes själsegenskaper i
allmänhet, som vittnar om hennes ursprungliga
Gudalikhet.
Äfven underkastades hon nu den kroppens
förvandling och den själens skilsmessa ifrån kroppen,
som kallas döden. Och bortom grafven väntade
henne, ifall hon ej på något sätt kunde blifva frälst,
den eviga döden. Så lade hon genom denna sin
första synd hela sitt väsen i ruin, och bragte ruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
