Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsord P - Paulus...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PENNINGAR. 361
gar). 1 hvilket fall soxin helst var det
dock alltid vägandet af summan semin
var det afgörande, icke dess räknande.
Ordet sikel, den enhet i hvilken Abra-
hams köpesumma angifves, x M. 23:
x6, betyder också vigt, och detta ord
blef sedan gemensaumt namn för gäl-
lande vigt och gällande mynt, likasom
sedermera orden lira, mark och pund
Europa. Efter den lagstadgade silf-
versikelus eller »helgedomssikelns » vigt
och värde, 2 M. 30: 53, bestämde också
Moselagen de olika gärder och afgifter
som i den omtalas, 3 M. 27: 3 etc. 1
fråga om större värden togos större vig-
ter till beräkningsgrund; den högsta af
dem var ceutnern eller kikkaren (kik-
kar, eb. rundel, krets), en vigt hvars
namn häntyder på silfvermassor i form
af runda skifvor eller ringar, sådana
man äfven ser afbildade på egyptiska
monument, der man i ena vågskålen
ser ett djur (semin skall värderas) och
den andra några på hvarandra lagda
ringformiga vigter. Skrifvaren står bred-
vid och antecknar på taflan. Se den
egyptiska bilden under art. Vigt. Jfr
onm vigtskålen Es. 46: 6. Vigterna vore
väl ursprungligen stenar, hvadan ock
vigt i eb. äfven heter sten. Så i la-
gens påbud i 3 M. 19: 36, »Rigtiga
vågskålar, rigtiga vigters, eg. stenar.
1 5 M. 25: 13 förbjudes att hafva
pungen två slags sten (vigt), liten och
stor; jfr äfven Or. x6: ix. An i dag
får man stundom se småkrämarne i Pa-
lestina begagna stenar som vigter.
Preglade mynt i egentlig mening
förekemmo först hos fenicierna, fern-
tidens handelsfolk, och från dem torde
israeliterne hafva fått de mynt de be-
gagnade före babyloniska fångenskapen.
Talusudisterne påstå också, att allt det
silfvermynt som förekommer i lagen,
är tyriskt silfvermynt. Andre invända
att feniciernas sinynt ej vore annat än
större och mindre metallstycken, tackor
eller stänger af bestämd vigt, och att
grekerne vore de förste som hade egent-
liga mynt. En uppgift hos Herodot
om att lydierne i Mindre Asien först
slogo mynt, är kanske så att förstå, att
först hos lydierna den regerande myn-
diglscten tryckte sin stämpel på myn-
ten, medan detta förut varit köpmän-
nens ensak. 1 babyloniska fångenskapen
blefvo judarne bekanta med babyloniska
och persiska mynt, så att de sedan räk-
nade dariker, ett persiskt guldmynt,
kanske så benämdt efter Darius Hysta-
spis, som först preglade dem. Det är
sådana gulddariker som åsyftas i Esr.
2: 69; 8: 27; Ne. 7: 70; Kr. 29: 7
(Sv. gyllen). De gulddariker som
ännu finnas qvar beräknas hafva ett
värde af omkring 20 kr. Det fans
äfven silfverdariker af mindre värde.
Guidmynt från den macedoniska
tiden med btlden af den ofesinska
Dtana, se sid. 76.
Efter persiska rikets fall räknade ju-
dam grekiska och syriska penningar,
talenter och drakmer, tills år 143 f. K.
den mackabeiske fursten Simon af sy.
riske konungen Antiokus VII fyra år
efter Israels befrielse fick rättighet att
pregla judiska mynt, x Mack. x5: 6.
Simon slog alltså siklar af både silfver
och brons, mynt på både hela, halfva
och fjerdedels siklar, och flera sådana
judiska sikelmynt från Simrmons tid och
från senare tider hafva behållits till
vara dagar. Efter forntida uppgifter
och efter hvad bibehållna mynt gifva
vid handen, har man beräknat den ju-
diska guldsikelns normalvigt till 16,37
gram, och silfversikelns till 54,55 gram,
hvadan silfversikelns värde (enligt Jose-
fns lika med 4 attiska drakmer eller
4 romerska denarier) blifver ung. kr.
2,ss och guldsikelns kr. 4o,sx. Guld-
sikel åsyftas kanske i 2 K. 5: 5 (Sv.
gyllen). Till detta bestämmande af
sikelus värde har man fått särdeles
hjelp af de i Nineves ruiner påträffade
assyriska riksuermalvigterna, enligt hvil-
ka den assyriska sikelvigten vägde x6,sx
gram. Afbildningen visar en silfver-
sikel från öfverstepresten Simons tid.
På ena sidan (till höger) bär den bil-
den af en kalk med en omskrift af
fernebreiska eller s. k. samaritanska
bokstäfver: Sekekel ~israel, »Israels si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
