Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[Palmcrantz, Gösta, pseud.:] Gösta Segercrantz. Signor Babanis massös.
Roman. 2 uppl. B. W. 1931. 238 s. 5: 75.
När Segercrantz är som bäst, är han icke mycket sämre än Frank Heller, när denne är som
sämst. I föreliggande opus, som mest vittnar om författarens talang för det snaskiga, är det
ingenting, som erinrar om Frank Heller utom en illvilligt tecknad bifigur, till vilken denne tydligen
stått modell. J. G.
Sörman, Py. Skuggornas land. Schildt 1931. 78 s. 3: 25.
Utan att vara betydande avslöjar Py Sörmans lyriska debut en otvetydig poetisk begåvning.
Livsångesten under den ironiska attityden och versens osökta pregnans erinra om Harriet
Löwenhielm. I större bibliotek borde en så originell och personlig diktsamling icke saknas.J. G.
[Törnquist, Nils]. Vingslag. [Kåserier av Vingen, pseud.] Sahlströms bokh.
i distr., Linköping [1931]. 192 s. 3: —.
Kåserier, novelletter och snapshots av en landsortsjournalist, förmodligen samlade och utgivna
till glädje för ortsborna och vänkretsen. För andra utan intresse. S. A.
Värnlund, Rud[olf]. Den heliga familjen. Skådespel. Tiden 1932. 192 s. 3: 75.
Ett stort anlagt arbetardrama, som, efter en prologartad första seen, daterad 1900, spelar i
våra dagars Sverige med starka anknytningar till aktuella händelser och förhållanden. Ett
märkligt verk alltså, med mycket få motsvarigheter i nutida svensk dramatik. Två konflikter dominera:
den mellan arbetare och arbetsgivare och den inom arbetarklassen, mellan dess äldre, lugnare,
borgerligare element och dess yngre, hetsigare, radikalare. Trots det sociala idéinnehållet och det
historiska perspektivet ha, om icke alla, så dock åtskilliga av dramats figurer tecknats levande och
åskådligt, fått personliga och karaktärsfulla drag, samtidigt typiska och individuella. Den dramatiska
formen behärskar Värnlund ännu icke fullt — det är ju hans debut i genren —, men man håller
honom räkning för hans friska, okonventionella grepp och hans fria uppbyggnad av scenerna. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>