Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibelns poesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
fordras djup känsla, rik fantasi, god smak, klar
insikt och en inre drift att uttrycka sig poetiskt.
Denna drift plägar man kalla inspiration. Vi göra
dock en bestämd skillnad mellan detta slag av
inspiration och den som den helige Ande meddelade
åt de heliga män, som han använde för att
nedteckna de skrifter, som finnas i Gamla och Nya
Testamentet. Detta var ett högre slag av inspiration.
När man uttrycker sig poetiskt, kläder man sin
idé, sin föreställning, sin uppfattning i sådana
former, som mest slå an på läsaren, och som bäst
kunna giva honom samma intryck, som poeten själv
erfar. Till dessa former hör synnerligen
bildspråket jämte en viss harmonisk anordning av
satserna och meningarna. Genom denna anordning
blir stilen mer eller mindre bunden. Sålunda
måste t. ex. enligt nutidens fordringar den yttre
formen utmärkas genom avmätt radlängd och meter
samt ofta genom rimmade versändelser. Den
fornnordiska, anglosaxiska och gammalgermanska
poesien hade däremot sällan rim eller meter. Dock
voro raderna tämligen korta, och versparen innehöllo
antingen alliteration eller assonans.
Alliteration består i att två eller tre ord i
versparet börja med samma konsonanter eller olika
vokaler i betonade stavelser. Ex.: »Bygga och bo.»
»Gammal som gatan.» »Flink och färdig.» »Vind
för våg.»
Assonans består i att tvenne likljudande
grundstavelser förekomma i tvenne ord på samma rad,
eller att versparsets slutstavelser äro likaljudande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
