Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibeln. Idén eller meningen är bibelordets spridning, evangelii
förkunnelse, gudsrikets uppbyggande och utbredande i världen.
Ett missions- eller traktatsällskap, en konferens, uppgör själv och
bestämmer sin arbetsplan, fastställer villkoren för medlemskap,
intager medlemmar och utesluter sådana, som icke motsvara de
uppställda kraven eller försumma att fullgöra sina förbindelser, väljer
ordförande, sekreterare och andra tjänstemän, sköter sina egna
angelägenheter samt handlar i allt självständigt. En församling, som
önskar samarbeta med en konferens, anmäler sig till samarbete med
uppgivande av sin bekännelse och organisation. Konferensen kan
antaga eller förkasta anbudet. Antages det, räknas de oifibud, som
församlingen sänt, såsom medlemmar av konferensen och
församlingen räknas såsom medverkande. Denna förbindelse kan
konferensen sedan upplösa och vägra ombuden i fråga medlemskap i
konferensen, om anledning därtill finnes. En församling kan, när hon
finner giltigt skäl därtill, upplösa sin förbindelse med en konferens
utan att på något sätt därigenom äventyra sitt namn såsom en kristen
församling.
Ombud från församlingar till en konferens böra icke sändas såsom
viljelösa röstmaskiner. Viktigare frågor böra på förhand behandlas
i församlingarna och uttalanden göras, men ombuden böra icke på
förhand bindas. Behandlingen i konferensen kan bringa in nya
synpunkter, som leda ombudet till en annan uppfattning än den
församlingen uttalat. Han bör hava frihet att nedlägga sin röst eller
rösta enligt sin nya övertygelse. Ingenting annat kan bliva logiskt,
moraliskt och kristligt rätt.
En konferens är således, såsom förut framhållits, en rådplägande,
icke en lagstiftande församling. Den må stifta lagar, bindande för
dess egna medlemmar, men icke för de församlingar, som sänt ombud
till konferensen.
Om Kristi församlings plikter till staten, den världsliga styrelsen
eller myndigheterna är redan talat (Sid. 773). Även staten och
kommunen äro gudomliga institutioner till det godas befrämjande och
det ondas hämmande och kuvande. Församlingen och staten sträva i
så fall till samma mål, men de äro på samma gång vitt skilda
inrättningar. Den världsliga makten rör sig på det materiella,
kroppsliga, sociala, politiska, allmänt bildande och sedliga området, då
församlingens huvudfält är det andliga, religiösa, gudomliga.
Möjligheten till konflikt är sålunda icke utesluten. Sammanstötningen
845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
