Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte delen. Läran om Guds eller Kristi församling (Ecclesiologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke vem som helst kunde vara föreståndare, utan vissa därtill
utsedda och avskilda, vilkas egenskaper voro av apostlarna fastställda.
Allting var ordning och bestämd regel. . Att då säga, att
församlingsordningen var lämnad åt den historiska utvecklingen må anses
för ett stort misstag, varigenom man skulle kunna skapa ett stöd
for alla de falska församlingsinrättningar, som med tiden uppkommit
och fortfarande uppstå. Vi säga, att församlingsinrättningen och
ordningen i alla väsentliga delar var fullständigt given och avslutad i
och med nya testamentets kanon. Detta utesluter icke en viss
utvecklingsgång, men denna utveckling är blott ett fullkomnande till
formen av det redan till väsendet givna. Såsom exempel kan anföras.
Församlingen framträdde egentligen på pingstdagen, men före
pingstdagen kan den sägas finnas till i sitt frö i apostlarna och dessa 120,
vilka voro pånyttfödda, troende och döpta. I evangelierna kallas
Jesu efterföljare vanlingen "lärjungar"; i Ag. möter oss namnet
"kristna" och i breven kallas de "heliga", "bröder", "församlingar".
Söndagen oifttalas först såsom "Jesu uppståndelses dag", "första
dagen i veckan" och till sist såsom "Herrens dag". De första
dagarna och veckorna hade församlingen i Jerusalem varken äldste eller
diakoner. Apostlarna skötte alla åligganden. Sedan tillsattes båda
tjänsterna. I början synes varje församling haft flera äldste eller
ett äldsteråd, vilket sedan övergick till blott en äldste eller
föreståndare. Sådant är icke sakförändring, utan formfulländning, en
utveckling som nya testamentet självt giver vid handen.
Till sist hänvisa vi även i denna fråga till vår egen lärofader, A.
Wiberg. "Allt vad vi veta eller kunna veta — heter det — rörande
församlingen måste härleda sig från skriften. Dess ursprung, dess
natur, dess ändamål, dess väsentliga beståndsdelar, dess inrättning, dess
makt, dess tjänstförrättningar, lagen för dess utbredande m. m. —
för allt detta måste man söka och finna sin enda grund och vägledning
i skriften. I överensstämmelse med den väl kända protestantiska
grundsatsen, att "den heliga skrift är den enda regeln och rätter
snöret för de kristnas tro och vandel", vädja vi till bibeln och till
intet annat än bibeln. De av Kristus och hans apostlar givna
föreskrifter i förening med de kristna församlingarnas inrättning och
bruk, sådana de blivit upptecknade i nya testamentet, utgöra den
stående lagen och regeln för alla kristna församlingar i alla tider.
Men nu möter oss från flera håll den invändningen, att den heliga
skrift dock icke lämnar oss några uttryckliga och tydliga föreskrifter
757
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
