Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att "födas av Gud", av Guds Ande, är att bliva delaktig av hans
heliga natur. Det vill säga, att så länge människan är opånyttfödd är
hon till hjärte- och sinnelag "köttslig", självisk, ohelig, just sådan som
människonaturen blivit genom fallet; sedan hon blivit pånyttfödd,
är hon till grundriktningen av sin sinnesbeskaffenhet "andlig",
osjälvisk, helig, såsom Gud är, och såsom människan var, då hon såsom
Guds avbild i allt utgick ur skaparens hand. Att fatta delaktiggörelsen
av Guds natur på så sätt, att människans natur skulle i pånyttfödelsen
bliva gudomlig eller gudomliggöras, är detsamma som att människan
upphör genom pånyttfödelsen att vara människa och börjar från den
stunden vara Gud. Vi finge en ny gud i varje pånyttfödd människa,
en tanke som på en gång ödelägger både gudsbegreppet och
människobegreppet. Människan kan aldrig bliva eller övergå till ett annat
väsen och sist av allt till gudomlighet. Detta bleve evolutionistisk
panteism. Hon kan bliva bättre än hon är inom sin art. Hon kan icke
övergå till ett annat slags väsen lika litet som grodan eller apan
kunnat övergå till människa. Hon kan såsom fallen upprättas. Hon kan
än en gång bliva Guds avbild även till sin sedliga eller moraliska
natur. Hon kan bliva lik Gud i tänkesätt, känsla och viljeriktning och i
denna mening få del av beskaffenheten i hans heliga väsen och på så
sätt återställas till vad hon ursprungligen var och sedan föras framåt
hän mot det mål, som ingått i Guds idé eller plan med människan
i-från evighet. Första akten i detta stora verk av Gud är — nya
födelsen.
Det synes oss stundom, som skulle personer frälsas alldeles
oförberett. Någon som i åratal sökt under böner och tårar frälsning, gåi
hem från ett väckelsemöte lika olycklig som han kom dit. En annan,
som kom dit utan tanke på sin själs frälsning, blir fattad av ordet och
går därifrån som en ny människa. Detta bevisar icke mycket i
frågan. Är den förres syndasorg en av Gud verkad sinnesändring, så
är den lika mycket ett uttryck för en förändrad viljeriktning, som den
andres jubilerande tro, ifall det är den frälsande tron, och icke blott
en för tillfället uppjagad livlig, glad känsla. För övrigt, hur mycket
veta vi om det förberedande arbetet hos dem, som synas bliva frälsta
utan förberedelse? De kunna genom uppfostran i hemmet och
genom andra inflytelser alltifrån barndomen hava varit påverkade.
Gränserna eller området för Andens förekommande eller
förberedande nåd äro oss icke bekanta. Nog av, varken skriften eller
erfarenheten vet om någon hjärtats omskapelse, som kommer utan all förbe-
618
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
