Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke heller en blott sedlig eller moralisk förening, såsom av kärlek och
deltagande, vilken kan äga rum mellan lärare och lärjunge, vän och
vän, enligt socinianernas och arminianernas mening. Det är ej en
väsensenhet, som upphäver antingen Kristi eller den troendes särskilda
personlighet, såsom mystikerna hålla före, såsom ej heller någon
sakramenterlig förening, förmedlad genom sakramenten, enligt
katolikernas, lutheranernas och episkopalernas tro. Föreningen är
levande. Kristi liv är dess bestämmande kraft (Gl. 2: 20; Kl. 3:3, 4).
Den är en andelig förening. Guds Helige .Ande är dess källa och
ursprung (Rm. 8: 9, 10; Ef. 3: 16, 17). Den är en hemlig eller
oförklarlig förening, såsom föreningen mellan gudomen och
mandomen i Kristi person eller mellan Fadern och Sonen i gudomen. Vi
veta, att hon äger rum, men vi kunna icke förklara hur (Ef. 5: 32;
Kl. 1: 27). Hon är oupplöslig, grundad på Guds nåd och osvikliga
löften (Mtt. 28: 20; Jh. 10: 28; Rm. 8: 35, 39; 1 Tss. 4: 14, 17).
Hon är organisk. Kristus och de troende utgöra en kropp (Ef. 5:
29,30).
Trädet uppbär med sin stam grenarna, vilka växt ut ur stammen,
sitta fast i stammen och stå i en livsförening med densamma, från
vilken de mottaga den kraft, som gör att de växa, grönska, bära blad,
blommor och frukt. Grenarna och stammen bilda tillsammans trädet.
Ett hus kan icke äga bestånd utan grund. Grunden bär upp huset,
vilket vilar på grunden. Grundvalen kommer före huset och är
förutsättningen för dess tillvaro och fortbestånd. De äro innerligt och
oskiljaktigt förbundna till en enhet; grunden utgör en del av huset.
Äkta makar äro närmare, innerligare och oupplösligare förenade
än några andra människor. Det band, som håller föräldrar och barn
tillsammans, är starkt, men icke så starkt, som det äktenskapliga.
Barnen växa upp och få sina egna mål och intressen att leva för; de
lämna föräldrarna, slappas i sitt intresse för dem, ja, glömma dem
stundom. Syskon skiljas från varandra och sträva för olika mål.
Vän ryckes från vän, övergiver en vän och väljer en annan.
Medborgaren övergiver och avsvär jer både konung och fosterland, lämnar
bakom sig släkt, vänner och allt, men maken lämnar först i döden
sin maka, och tvärtom. Den gudomliga lagen är: "en man skall
övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de
skola varda ett kött". Man och hustru skiljas aldrig. Deras
förbindelse är för livstiden. Deras intressen äro oskiljaktiga; deras mål
och uppgift är och förblir gemensam, densamma för dem båda. Deras
609
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
