Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde delen. Läran om frälsningen (Soteriologi) - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren påfört eller meddelat sina egenskaper åt den mänskliga, så är
det klart, att Kristus redan såsom embryo, såsom foster, såsom litet
barn i Betlehem, såsom gosse, yngling och man var allestädes
närvarande till sin kroppslighet, och icke blott efter uppståndelsen, enär
egenskapernas utväxling skett icke i uppståndelsen, utan vid
naturernas ursprungliga förening. Men vem kan antaga något sådant?
Såsom sann människa är Kristus begränsad till rum och tid. Å andra
sidan är lutheranismen inkonsekvent. Den förfäktar och fasthåller
den gudomliga naturens uppgående i den mänskliga, men icke tvärtom.
Den mänskliga naturens egenskaper meddelas icke på liknande sätt åt
den gudomliga. Den skottske teologen Alexander B. Bruce säger:
"Vi hava att förstå den lutherska kristologien så, att egenskapernas
utväxling naturerna emellan icke är ömsesidig, utan blott från en
sida; de gudomliga egenskaperna meddelas den mänskliga naturen,
men icke tvärtom. I fråga om meddelelser av olika slag, så är en
sådan erkänd, genom vilken människonaturen delaktiggöres av
gudomshärligheten, men för en sådan, som innebär gudomsnaturens
delaktighet i människonaturens svaghet och inskränkning, gives intet
rum. Gud kan icke nedstiga; han kan endast göra att människan
uppstiger. Mandomsanammelsen betyder icke, att Gud blir
människa, utan att människan blir Gud."(*) Denna ensidiga åskådning
rörande egenskapernas meddelande (communicatio idiomatum),
utarbetad av sådana lutherska teologer som Johan Brenz (1499—1570),
Martin Chemnitz (1522—1586) och andra, har fått sitt utpräglade
uttryck i den sista av lutherska kyrkans bekännelseskrifter,
Konkordie-formeln, uppsatt 1576.
Där heter det bland annat: "Vi tro, lära och bekänna, att Guds
Son, i verkligheten och till själva väsendet, efter sin mänskliga natur
är upphöjd på det allsmäktiga majestätets och Guds krafts högra
hand, alldenstund den människan blivit upptagen till Gud strax han
blev av den Helige Ande avlad i moderlivet och hans mandom redan
då med Guds, den allrahögstes Son, personligen förenad.
Detta majestät har Kristus i kraft av den personliga föreningen
alltid haft, men uti sitt förnedringstillstånd förringat sig, för vilken
orsaks skull han sannfärdeligen tillväxte i ålder, vishet och nåd för
Gud och människor, ty han utövade icke detta majestät alltid, utan
så ofta honom behagade. — Icke blott såsom Gud, utan ock såsom
(*) A. B. Bruce: The Humiliation of Christ. Sid. 107, 108.
529
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
