Paulus' brev till kolosserna, 1 Kapitlet
Paulus hälsar de kristna i Kolosse,
tackar Gud för deras tro och kärlek,
beder för deras fortgående andliga
tillväxt, vittnar om Kristus såsom Guds
avbild, församlingens huvud och den som
skaffar försoning med Gud; talar om vad
han själv har lidit för församlingen
under förkunnandet av evangelii stora
hemlighet.
1. Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, så ock brodern
Timoteus,
2. hälsar de heliga som bo i Kolosse, de troende bröderna i
Kristus. Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader.
3. Vi tacka Gud, vår Herres, Jesu Kristi, Fader, alltid för eder i
våra böner,
4. ty vi hava hört om eder tro i Kristus Jesus och om den kärlek
som I haven till alla de heliga;
5. vi tacka honom för det hopps skull, som är förvarat åt eder i
himmelen. Om detta hopp haven I redan förut fått höra, genom
sanningens ord i det evangelium
6. som har kommit till eder, likasom det ock är att finna överallt
i världen och där bär frukt och växer till, på samma sätt som
det har gjort bland eder, allt ifrån den dag, då I hörden det
och lärden i sanning känna Guds nåd.
7. Det var ju en sådan undervisning I mottogen av Epafras, vår
älskade medtjänare, som i vårt ställe är eder en trogen Kristi
tjänare;
8. det är också han som för oss har omtalat eder kärlek i Anden.
9. Allt ifrån den dag då vi fingo höra härom, hava vi därför, å vår
sida, icke upphört att bedja för eder och bönfalla om att I mån
bliva uppfyllda av kunskap om Guds vilja, i allt slags andlig
vishet och andligt förstånd.
10. Så skolen I kunna föra en vandel som är värdig Herren, honom i
allt till behag, och genom kunskapen om Gud bära frukt och växa
till i allt gott verk.
11. Och genom hans härliga makt skolen I på allt sätt uppfyllas av
kraft till att bevisa ståndaktighet och tålamod i allt;
12. och I skolen med glädje tacka Fadern, som har gjort eder
skickliga till delaktighet i den arvslott som de heliga hava i
ljuset.
13. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin
älskade Sons rike.
14. I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder,
15. i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före
allt skapat.
16. Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl
som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och
väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom
honom och till honom.
17. Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i
honom.
18. Och han är huvudet för kroppen, det är församlingen, han som är
begynnelsen, den förstfödde ifrån de döda. Så skulle han i allt
vara den främste.
19. Ty det behagade Gud att låta all fullhet taga sin boning i honom
20. och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet
på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske
med allt vad på jorden och i himmelen är.
21. Också åt eder, som förut voren bortkomna från honom och genom
edert sinnelag hans fiender, i det att I gjorden vad ont var,
22. också åt eder har han nu skaffat försoning i hans jordiska
kropp, genom hans död, för att kunna ställa eder fram inför sig
heliga och obefläckade och ostraffliga --
23. om I nämligen förbliven i tron, väl grundade och fasta, utan att
låta rubba eder från det hopp som tillbjudes oss i evangelium,
det evangelium som I haven hört, och som blivit predikat bland
allt skapat under himmelen, det vars tjänare jag, Paulus, har
blivit.
24. Nu gläder jag mig mitt i mina lidanden för eder; och vad som
fattas i det mått av Kristus-bedrövelser som jag i mitt kött
måste utstå, det uppfyller jag nu för hans kropp, som är
församlingen.
25. Ty dennas tjänare har jag blivit, i enlighet med det uppdrag av
Gud, som har blivit mig givet, att jag nämligen överallt skall
för eder förkunna Guds ord,
26. den hemlighet som tidsåldrar och släkten igenom hade varit
fördold, men som nu har blivit uppenbarad för hans heliga.
27. Ty för dem ville Gud kungöra huru rik på härlighet den är bland
hedningarna, denna hemlighet, vilken är »Kristus i eder, vårt
härlighetshopp».
28. Och honom förkunna vi för vår del, i det vi förmana var människa
och undervisa var människa med all vishet, för att kunna ställa
fram var människa såsom fullkomlig i Kristus.
29. Och för det målet arbetar och kämpar jag, i enlighet med hans
kraft, som mäktigt verkar i mig.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:10 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/51_01.html