Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genast skreko flera stämmor oin
hvarandra:
— Han har tagit gift — en har tagit
karbol-syra — spring efter polis — doktor — gift —
karbolsyra...
Men O’Neills kvidan hade tystnat. Då han
fallit omkull, hade han vältrat sig öfver på ryggen
och efter det benen krampaktigt sammandragits,
hade de börjat trumma mot golfvet i snabb takt
som trumhvirflar. Men snart hade fotterna
upphört med de hemska ljuden och efter några
sparkningar låg han orörlig, stel, död. Liket var
fläckadt af sågspån, det såg ut som hade
impera-torsgestalten dragits ut från en arena.
Hugo vågade ej se på den döendes ansikte.
Han kände sig sjuk och matt, och ännu en gång
upplefde han i denna lokal känslan af att
genomgå en dröm. De omkringslåendes prat om
advokatens egendomligheter, hans hastiga sortie
och om Wosslick och polisen, föreföll som ord
utan mening, hvilka klingade fjärran och
ofattbart. Helt maskinmässigt fann Nordling ett glas
i sin hand, han tömde det och fann att det var
visky, men han kunde ej förstå att han begärt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
