Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sagan. Det tycktes mig, jag bådo den
i minnet. Men vänta!
— Sagan. — Nej, nu är den borta.
— Men jag minns, hur moder berättade. Jag
stod mellan hennes knän och bon böjde sig öfver
mig: ögonen, som voro gula och kloka och sà goda,
pannan med sitt knippe af egendomliga streck.
Hur jag minns det!
— Men sagan. — En gosse var det? —
Jovisst. Han fick ett par skor, som gjorde hans
fötter otroligt snabba, en mössa som gaf honom
slughet, en dräkt, i hvilken ban icke kunde såras.
Ännu fler föremål af utmärkta egenskaper lyckades
ban skaffa sig med möda ocli farlighet. Så gaf
ban sig i väg. Hvart minns jag icke och icke heller
hvarför. Det finns ju så mycket, som kan locka
gossar på besynnerliga vägar.
— Men det märkliga var, att gossen hade icke
tagit många steg på sin väg, förrän en örn —
eller livad det nu var för en väldig fågel — susade
ned från himlen, grep honom och förde honom högt
öfver molnen, ja öfver stjärnorna, som lysa om natten.
— När moder kommit, till denna punkt, tog
hon mig i knät och började tala om stjärnorna.
Nå än sedan? frågade jag. Hvad hände gossen?
Gossen, du hörde ju, att örnen tog honom. Men
hvad gjorde han sedan? Det vet jag icke. Sedan
är sagan slut. Jag blef mycket besviken. Så slutar
icke sagorna sade jag. Så slutar emellertid denna!
svarade moder.
— Nu är det min tro, att sagan verkligen
hade ett annat slut, fast moder hade glömt det.
Ty så meningslöst löper icke den saga till ända.
som börjat med så mycket larm och besvär.
— Endast lifvet vågar lykta sina sagor så
dumt. Rustar sina hjältar från topp till tå och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
